Ett SIM-kort för flera nät – även kallat SIM-kort för flera operatörer, M2M-SIM eller roaming-SIM – möjliggör roaming inom ett land och därmed anslutning till olika mobilnät.
Enkelt förklarat: Ett roaming-SIM-kort eller ett SIM-kort för flera nätverk kan, tack vare olika roamingavtal, använda olika operatörers nätverk.
Medan ett vanligt SIM-kort, som man till exempel känner till från sin egen smartphone, alltid endast får använda sitt eget nätverk i hemlandet och endast roamar utomlands, roamar ett IoT-SIM-kort i alla länder. På så sätt kan det använda olika mobilnät inom ett land, i Tyskland till exempel Vodafone, Telekom eller O2.
Varför är det viktigt? IoT-enheter har särskilda krav på sin anslutning. Vissa enheter får inte tappa anslutningen, till exempel när SIM-kortet används i en ambulans. De behöver därför tillgång till flera nät för att alltid ha möjlighet till en anslutning.
IoT SIM-kort finns i olika format för att uppfylla de många olika krav och villkor som gäller för slutenheter och maskiner. Förutom de klassiska IoT-SIM-formaten mini, micro och nano finns det inbäddade SIM-kort som kan lödas fast direkt som ett chip.
Förutom standardversionen av de olika formaten finns det också ett"Industrial SIM". Denna mer robusta variant är utformad för ett utökat temperaturområde och en längre livslängd, till exempel.
-25°C till +85°C
500.000
10 år
-40°C till +105°C
1.000.000
10 år vid -40°C till +105°C
15 år vid -25°C till +85°C
2FF, 3FF, 4FF
2FF, 3FF, MFF2
För att i möjligaste mån undvika avbrott i anslutningen inom ramen för IoT- och M2M-projekt kan SIM-kort för flera operatörer även inom landet använda olika nätoperatörers nät (i Tyskland Telekom, Vodafone och O2) (nationell roaming). M2M-SIM-kort kallas därför även för multinet-SIM eller roaming-SIM.
Men även när det gäller IoT-SIM-kort finns det skillnader i nätåtkomst: SIM-kort från oberoende företag, såsom WhereverSIM, prioriterar inget specifikt mobilnät (okontrollerad roaming) och gör det därmed möjligt för enheten att ansluta till det bästa möjliga nätet på platsen. I detta sammanhang talar man också om nätverksoberoende eller okontrollerad roaming.
M2M-SIM-kort från de stora nätoperatörerna prioriterar vanligtvis det egna mobilnätet (kontrollerad roaming). Innan en enhet får ansluta sig till en annan mobiloperatörs nät måste det egna nätet alltså ha upphört att vara tillgängligt. Fram till dess förblir enheten – oavsett hur dålig mottagningen än är – alltid i den ena operatörens nät.
Särskilt för projekt där en stark och pålitlig anslutning är avgörande under en längre tid kan denna prioritering av nät bli en nackdel.
Säkerhet är avgörande för M2M-kommunikation. Därför separerar mobiloperatörerna redan i sina stamnät M2M-anslutningar från övrig datatrafik. Detta möjliggörs av så kallade APN:er. Det handlar om privata åtkomstpunkter till nätet. Denna APN måste anges en gång för SIM-kortet för att det överhuvudtaget ska kunna ansluta till nätet.
Om datatrafiken mellan slutapparaten och systemet ska skyddas ytterligare kan man dessutom använda VPN.
